Husmanskost
I hörnet av en byggnad som i övrigt innehåller en större bilhandlare och ett biluthyrningsföretag ligger Christers Matsal. När årstiden så tillåter finns till och med uteservering med utsikt över den vidsträckta parkeringsplatsen som sträcker sig närmare ett kvarter bort utmed husets gavelsida.
En stor, fin skylt och det faktum att någon, åtminstonde i idévärlden, stoltserar med sitt eget namn på restaurangen borgar ofta för något mer än vad läget kan ge intryck av. Tyvärr verkar det dock inte vara fallet här.
Mat:
Pljeskavica med ajvar, gräddfil, rödlök, bearnaise och stekt potatis.
Till denna rätt skulle egentligen ha serverats något som kallades "Juggepotatis". Huruvida det är en känd form av tillagning av potatis, ett mycket internt namn på Christers, eller bara ett dåligt skämt fick vi aldrig klarhet i. Vi har i alla fall aldrig stött på det tidigare och vi vet fortfarande inte vad det är eftersom den var så populär att den var slut.
Sålunda serverades vi istället vanlig stekt potatis till den bleka, av ajvar löst ihophållna köttfärskaka som skulle vara pljeskavican. Som kompensation slevades det också, utöver vad menyn utlovade, upp en försvarlig sked av såsbas-bea tillsammans med ajvaren och gräddfilen. Ja, kombinationen var lika konstig och onödig som det verkar.
Om man i princip bara häller upp saker från olika burkar och tänker sig att servera detta mot betalning kan man åtminstonde föröka sätta ihop en rimlig maträtt av eländet. Det gick inte bra här.
Kaffet var lite intressant på Christers. Utan mjölk blev smaken av brända garvsyror ihop med kaffets aromer ganska rejält fyllig och stram. Med mjölk smakade själva kaffet absolut ingenting, medan den brända garvsyran klarade sig igenom alltjämnt. I båda fallen nästan odrickbart i alla fall.
Till kaffet serverades, i linje med burktänket i maten, pepparkakshjärtan. (?)
Betyg:
